tisdag 21 februari 2012

En levande död för ett fredligt krig mot en vänlig firende

Motsägelsefullt? Javisst. Men så är det när man talar om religiösa krig.

Alla religioner har ett fredsbudskap inom sig. Den som inte håller med mig om detta har uppenbarligen inte läst bibeln, vilket jag har. Även om jag väljer att inte tro på skriften och kyrkan måste jag ju veta vad jag väljer att inte tro på.

Då är vi med på fredsbudskapet. Men vad händer då egentligen när man startar ett religiöst krig? Jo, man dödar för en gud som vill att man älskar sin nästa som sig själv och att man icke skall dräpa, därmed är ett religiöst krig lika motsägelsefullt som någon som är levande död. Man kan inte både vara död och levande på samma gång. Och man kan inte utöva religion samtidigt som man dödar.

Intressant är också att Gud och Allah är en och samma ande/person/kraft. Så om han nu finns så måste det vara en gud med mycket svåra identitetsproblem. Han deltar i varenda väpnad konflikt i hela världen och på bägge sidor varje gång. Nåja, han vet i alla fall att han vinner.

Det är lite som Woody Allen en gång sade. "Om jesus återuppstår och får se allt som görs i hans namn skulle han inte kunna sluta spy."

fredag 17 februari 2012

Jag ljuger inte, jag bara talar om en annan sanning än vad du gör!

Ja, ni ser rätt. Exakt denna mening lyckades jag säga i en argumentation när min motpart sade att jag ljög. Det var ju däremot så att mitt citat var väldigt rätt, eftersom det i vissa områden inte finns en absolut sanning. Livet är inte logiskt, så är det.

Och då kom jag att tänka på allt roligt som man egentligen säger. Då tänker jag ofta på Torvald Gahlin och hans underbara citat  "Det sägs många kloka saker på skämt, men det är ingenting mot de dumheter som sägs på allvar."

Och då tänker jag på min bror, som faktiskt en gång lyckats säga "Antingen så slutar du eller så lägger du av!" och som en gång svarade vår frustrerade fader på frågan "Var fan är parkeringen egentligen?" med den mycket eleganta formuleringen "Tja, det måste väl vara där de andra bilarna står?"

Det är nog på det viset man skapar ett odödligt citat. Man säger någonting som man tycker låter bra, men det visar sig vara ett rejält bottennapp, vilket gör det roligt och därmed odödligt.

Jag har själv fler exempel. I ämnet föräldrar har jag en gång uttalat att "Föräldrar är lite som ett skägg. Det kan vara något du tycker om och det kommer alltid vara en del av dig, men det lägger sig i allting!"

Så jag får väl ge den där förfärliga Arne Anka rätt, att tänka innan man talar är faktiskt ungefär som att bruka toalettpappret innan man uträttar sina behov. Ty annars hade vi säkerligen inte haft en hel del fantastiska citat som förgyller vår vardag.

Avslutar med några tänkvärda ord jag formulerat en gång, som till och med står uppskrivna som mitt favoritcitat och som löst baseras på ett replikskifte i en gammal film:

"Somliga tror på ett liv efter döden, men vad sägs om ett liv före döden?"

tisdag 14 februari 2012

All smärtans dag

Jag vet, det heter egentligen "Alla hjärtans dag". Men, jag har kommit på en sak. hur borde det inte kännas för många människor som inte har någon att fira med? Alla som är desperat längtande efter någon och samtidigt får se alla personer som på facebook uttrycker sin glädje för hur mysigt man egentligen har det. Så hade nog Fröding känt idag. Ni vet, han som krev denna:

"Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig var ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå.

Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats,
är Eden ett Eden ändå."

"En kärleksvisa" heter denna. Nu vill jag inte uppmana någon till att köpa sin kärlek för pengar, ty det går icke. Vissa saker kan inte köpas för pengar, för allt annat finns MasterCard.

Men så börjar jag tänka efter lite. Facebook och bloggar är ganska intressant som fenomen. Förr var en dagbok en sluten bok som man skrev ned sina hemligheter i. Den hade lås. Man kunde inte för sitt liv tänka sig att dela sina hemligheter offentligt. Idag är det tvärt om. Vi skriver på facebook, pratar högt i mobilen och bloggar personligt.

Vad har egentligen hänt med vår integritet? Vad är meningen att skrika sig hes om FRA-lagar och signalspaning när man ändå lägger upp allting på internet. Och jag tror minsann att det mesta om oss vet redan andra. Banken vet när du handlar, vad du köper, vad du tjänar. Alla kundkortföretag vet vilken pasta du använder och vilken tvål du föredrar. Vilka böcker du läser också. Din bredbandsleverantör känner till om du är förtjust i att dagligen se på gamla träbåtar på blocket eller om du är pedofil. Egentligen har vi inga hemligheter längre.

Det värsta med internettrenden är dock inte detta. Det värsta med internet är att mobbarna följer numera med barnen hem. I hemmets lugna vrå kommer alla nedsättande uttryck rakt in i mejlboxen. Från oregistrerade hotmail-adresser (hot-mejl är förövrigt ett mycket passande namn). Det går att glida in på valfritt bibliotek, skapa en mejladress och anonymt börja hota och trakassera människor. Ingen vet vem du är.

Och det är det värsta. Barnen kan inte längre finna tröst och styrka i sitt hem, utan måste möta sina antagonister dygnet runt, även helger.

Det finns myket positivt med internet och datorer. Men vi måste tänka till kring det negativa ibland också. Anser i alla fall jag.

söndag 5 februari 2012

Väg dina ord på guldvåg!

Hemkommen från en lysande båtmässa. Väldigt bra i år med många trevliga båtar.

Nåväl, när jag sätter mig och läser nyheterna på nätet hittar jag en artikel i Svenska Dagbladet som handlar om att vi borde bojkotta viner med tunga flaskor av transportskäl.

Suck, har vi inte gått lite för långt nu? Börja räkna vikt på vinflaskorna. Vad är nästa steg? Skall vi betala efter vikt i kollektivtrafiken också? Vad är kilopriset på en tunnelbaneresa från Gamla Stan till Kungsholmen?

Eller kanske skulle vi införa lite censur för att få tunnare böcker i bokhandeln (tänk ekologiskt)? Och när vi ändå håller på borde vi ju förbjuda metall helt och hållet, det väger ju så mycket.

Och värma upp våra hus? Varför skall vi det? Man hade öppen eld på stenåldern. Bort med alla element som drar miljöfarlig el. Mat kan ätas rå, kasta ut spisen och ugnen så spar vi energi. Och för allt i världen, stäng genast av datorn, hör du inte moder jords plågsamma skrik?!

Men vänta lite här nu... Vem fan skall då läsa vad jag skriver om alla stänger av datorn?!

Och som vanligt gäller det gamla fina uttrycket: "Tänk idiotiskt - Agera globalt"

fredag 3 februari 2012

Mitt bidrag till tågdebatten

Miljöpartiet anser nu att våra järnvägar är anpassade för sent 1800-tal och att vi måste modernisera järnvägen. Trams! Det är moderniseringarna som är problemet.

Förr var tågen i tid. Då hade man höga, fyrkantiga och långsamma SJ-tåg. Numera skall det vara snabbtåg, höghastighetståg och i framtiden säkert överljudståg. Och dessa är aerodymaniskt korrekta, vilket innebär låga. Därmed klarar inte dessa små tåg snö.

Snabbtågen är gjorda för varmt klimat, inte för kyla och snö. Jag vill ha snötåg istället för snabbtåg. Kan ni inte fixa det?

Det tar mig 5 timmar med tåg till Stockholm, jag kan vara vid medelhavet på 4 timmar med flyg. Och då är det snabbtåg. Det finns helt enkelt ingen orsak att ha bråttom när man åker tåg.

Så, kära vänner i miljöpartiet, ha inte så bråttom att komma fram när vädret är bra, så kommer ni fram i tid när vädret är dåligt. Enkelt va?

Att förstå hot och att slita ut språket

Jag begriper inte vad som har hänt i samhället. Hoten har blivit rent av löjliga. Don Corleone kunde det där med att "informera om riskerna" med att låta ett barn springa över gatan (det kan ju komma en bil) eller liknande. Det var skrämmande och fick jobbet gjort.

Numera är hoten patetiska. "Om du inte passar dig jävligt noga så..." Så vad fasen då?! Alternativen är ganska många och merparten är ju positiva. Eller varför inte den som skriver "Om du inte passar dig så kommer något tråkigt att hända, kanske..." Vadå kanske?! Antingen händer det något tråkigt om jag inte passar mig eller också inte. Jävla larv! Eller varför inte den som är djupt religiös som hotar mig med helvetet. Det är tämligen verkningslöst, jag lovar.

För att inte tala om alla hot man nästan behöver uppslagsbok för att förstå. Jag stötte på en arg lapp för ett tag sedan i en hiss. Jag fick goggla för att förstå själva hotet. "Cutta" finns det ingenting som heter på svenska, skriv "skära halsen av" istället så jag förstår när jag förväntas vara orolig.

Jag hänger tydligen inte med i språkutvecklingen. När jag läste boken "Snabba Cash" fick jag använda google som uppslagsverk också. Och det tog ett tag innan jag begrep vem den där "Aina" som det tjatades så mycket om egentligen var. För höge bövelen, använd språket som det skall användas.

Fast det är klart, det kanske behövs nya ord. Vi har ju slitit ut många gamla. Ordet maffia är ju till exempel lika utslitet sm kärlek, frihet och demokrati. Om ett par killar stjäl en BMW på tisdag, så är det en enstaka händelse. Om grabbarna också stjäl en Audi, en Mercedes och ytterligare en BMW under samma månad kommer löpsedlarna skrika om "Lyxbilsmaffian som stjäl exklusiva bilar".

Lyx är förresten också ett sådant begrepp som blivit vida utslitet. Nu kan man hitta saker "med en känsla av lyx" eller "lyxig" även på den billigaste överskottsaffär. Vi har också slitit ut ordet "älskar". Numera kan alla säga "jag älskar dig" till varandra. Det kan röra sig om två yngre kvinnor som varit kompisar en kort tid. Då kommer det "jag älskar dig".

Och då kanske det inte är så märkligt att vi hittar på nya ord när alla gamla har mist sin kraft. Fast jag kan inte säga att jag tycker om det. Särskilt inte när våra harmlösa svärord som anknyter till kristendomen byts mot vulgärare och vulgärare bergrepp som ofta innefattar kränkningsmottagarens moder.

En intressant synpunkt i sammanhanget är dock att riktigt tuffa killar, som definitivt har en skräck för homosexualitet, kan hojta åt sina antagonister att utföra just en handling som gör båda två till just homosexuella. Hur tänkte man då?

tisdag 31 januari 2012

Skattretande!

Nu har man börjat debattera igen. Om skatt på företagsinvesteringar. Och då kom jag att tänka på ett problem jag brukar stöta på.

Om man driver ett familjeföretag i 20-30-40 år och sedan vill sälja det och pensionera sig så gör 3:12-reglerna att största delen av försäljningsbeloppet, säg 5 miljoner, räknas som inkomst av tjänst. Därmed går mer än 50 % i skatt.

Om man är entreprenör, såsom undertecknad, och tycker bäst om att starta bolag istället för att driva befintliga är det också svårt. Samma skatteregler gäller vid försäljning. Så om jag vill sälja ett bolag jag startat skall jag alltså skatta bort mer än 50 % av vinsten på affären, alltså har jag 50 % mindre att sätta in i nästa projekt.

Om jag däremot blivit daytrader eller börshaj och levt på att flytta mitt kapital mellan olika börsbolag (vilket bolagen inte tjänar någonting på, bara aktieägarna) och därmed inte gör samhället speciellt mycket nytta. Då, och endast då, kan jag få bättre skattesats. Vad sägs som 30 % kapitalvinstskatt?

Jag förstår inte varför vi måste ha en straffbeskattning på hårt arbete som läggs i familjeföretag och innovationsbolag, men ger skatterabatt åt den som bara flyttar sitt kapital fram och tillbaka. Vore det inte bättre att göra bättre regler för småföretag så kunde daytradern bli affärsängel istället och investera sitt kapital direkt i onoterade bolag istället?

Denna fråga kan ju knappast vara politiskt färgad, alla är väl överens om att börsklippare och finansvalpar inte gör så speciellt mycket nytta i samhället? Alla torde väl vara överens om att småföretag, entreprenörskap och dylikt är framtidens lösning, där framtidens jobb finns? Då tycker jag ni skall ändra beskattningen av dessa företag. Den gamla skatteregeln verkar vara något slags undantag för att fjäska med storbolagen. Den tiden är nu förbi, makten ligger inte hos storbolagen, där blir det färre och färre jobb. Makten ligger hos småföretagen, det är där nya arbetstillfällen skapas. Punkt!

måndag 30 januari 2012

Här är språkpolisen som mitt i gatan står

Jag vet, alla kan halka på ett tangentbord eller göra småfel. Det gör även jag. Men någonstans går gränsen mellan missar och total ignorans.

För att ta ett exempel. Man kan för bövelen inte "ta självmord". Om man "tar självmord" innebär det att man stjäl självmord. Hur kan man göra det? Antingen "begår" man självmord eller också "tar man livet av sig".

Sedan är bristen på språklig kunskap även skrämmande till och med hos vissa hyresvärdar (kommunala) och jurister. Man talar om att ha en "borgenär". Ja, men det har du ju redan. Borgenär är motsatsen till gäldenär och betyder "betalningsmottagare". Om du då lånar pengar är du gäldenär och banken borgenär. Ordet som eftersökes torde vara "borgensman".

Och så alla dessa "typer" som springer runt och säger typ i var och varannan mening. Okej, ibland kan det ersätta andra ord, även om jag själv inte använder termen. Men som utfyllnadsord betraktat är det oerhört ineffektivt. "Jag är TYP hemma." Så säger en del vid frukostbordet i telefon. Vadå typ hemma? Antingen är man väl hemma eller också är man inte hemma? Hur svårt kan det vara?

Sedan stör det visserligen mig att det finns språkpoliser som går in på obetydliga detaljer. Som frågan om det heter svenskalärare eller svensklärare. Benar man ut begreppen så skulle svenskalärare bara kunna betyda vad man avser, nämligen att ämnet är "svenska" och personen är "lärare". Svensklärare däremot kan metyda att personen är "svensk" och "lärare" om begreppet särskrives. Det kan också betyda att personen lär ut svenska. Enligt akademin så är båda termerna korrekta, sluta bråka nu.

Sedan finns det mer viktiga frågor, till exempel hur man uttalar "kex". Jag går på linjen att det uttalas som "kaviar" medan en del vill säga det på samma sätt som "kedja". Å andra sidan kan man uttala "kilo" både med k och med tji-ljud. Kanske är det samma sak med kexen.

Jag orkar inte ens ta upp särskrivningen nu, det får vänta tills dess att jag finner inspiration. Avslutar dagens gnäll med ett citat av någon som tydligen vill vara anonym:

Med tanke på vad vårt språk utsätts för dagligen, måste man väl i alla fall beteckna det som seglivat

Carema-gänget är INTE entreprenörer

Jag blir faktiskt arg när det påstås att personerna bakom Carema skulle vara entreprenörer eller företagare. Så är naturligtvis inte fallet. Vem kallade bilhandlare som "Ärlige Loffe" och "Hedelige Harry" för entreprenörer? Vem tyckte RH-garanti (Runt-Hötnet-Garanti) för ett "fördjävligt fenomen skapat av den onda kapitalismen"? Ingen.

Och det kanske man kan kalla Carema-folket. Klippare, finansvalpar eller hästhandlare. Jag har ingenting emot kreativitet, men när kreativiteten går ut på att plåga äldre för att krama ur pengar till Cayman är alla gränser passerade för längesedan.

Jag gjorde förresten en kalkyl på det där för en tid sedan. Man kan driva ett vårdhem med betydligt bättre villkor än Carema har, med höga löner åt personalen och i bra lokaler utan att gå med förlust. Jag fick det till 238 000 kronor i vinst jag. Och då hade redan styrelsen fått betalt. 30 000 per månad i arvode, ett par tusenlappar mer än vad jag gav vårdbiträderna. Inga bonusar, inga skattesmitningar, inga plågår för alla äldra och ändå vinst. Som kan beskattas i Sverige och sedan användas att ge boendets så kallade "brukare" (med detta menar jag hemmets boende) ännu bättre villkor.

Jag vet inte om jag är representativ för alla landets entreprenörer, men jag har aldrig varit intresserad av att tjäna 100 miljoner snabbt. Vad skulle jag hitta på då? Herregud, jag är arbetsnarkoman och skulle antagligen självdö efter två dagar. Att leva på företagandet är en förutsättning, lite guldkant på vardagen trevligt, men därutöver? Nej, då lägger jag hellre pengarna på att dra igång ytterligare ett projekt.

Jag älskar mitt jobb, även om jag stundtals har tuffa perioder och drömmer om ett "hederligt" jobb, och det är det som är primära anledningen till att jag driver bolag. Sedan kommer pengarna. Men jag skulle aldrig hålla på om jag inte tyckte om det. Så alla riskkapitalister som är ute efter snabba pengar kanske bör byta bransch? Gör något ni tycker om, det renar själen!

Undertecknat
Richard Andréasson
Frivillig golfare och entreprenör