Nu har man börjat debattera igen. Om skatt på företagsinvesteringar. Och då kom jag att tänka på ett problem jag brukar stöta på.
Om man driver ett familjeföretag i 20-30-40 år och sedan vill sälja det och pensionera sig så gör 3:12-reglerna att största delen av försäljningsbeloppet, säg 5 miljoner, räknas som inkomst av tjänst. Därmed går mer än 50 % i skatt.
Om man är entreprenör, såsom undertecknad, och tycker bäst om att starta bolag istället för att driva befintliga är det också svårt. Samma skatteregler gäller vid försäljning. Så om jag vill sälja ett bolag jag startat skall jag alltså skatta bort mer än 50 % av vinsten på affären, alltså har jag 50 % mindre att sätta in i nästa projekt.
Om jag däremot blivit daytrader eller börshaj och levt på att flytta mitt kapital mellan olika börsbolag (vilket bolagen inte tjänar någonting på, bara aktieägarna) och därmed inte gör samhället speciellt mycket nytta. Då, och endast då, kan jag få bättre skattesats. Vad sägs som 30 % kapitalvinstskatt?
Jag förstår inte varför vi måste ha en straffbeskattning på hårt arbete som läggs i familjeföretag och innovationsbolag, men ger skatterabatt åt den som bara flyttar sitt kapital fram och tillbaka. Vore det inte bättre att göra bättre regler för småföretag så kunde daytradern bli affärsängel istället och investera sitt kapital direkt i onoterade bolag istället?
Denna fråga kan ju knappast vara politiskt färgad, alla är väl överens om att börsklippare och finansvalpar inte gör så speciellt mycket nytta i samhället? Alla torde väl vara överens om att småföretag, entreprenörskap och dylikt är framtidens lösning, där framtidens jobb finns? Då tycker jag ni skall ändra beskattningen av dessa företag. Den gamla skatteregeln verkar vara något slags undantag för att fjäska med storbolagen. Den tiden är nu förbi, makten ligger inte hos storbolagen, där blir det färre och färre jobb. Makten ligger hos småföretagen, det är där nya arbetstillfällen skapas. Punkt!
tisdag 31 januari 2012
måndag 30 januari 2012
Här är språkpolisen som mitt i gatan står
Jag vet, alla kan halka på ett tangentbord eller göra småfel. Det gör även jag. Men någonstans går gränsen mellan missar och total ignorans.
För att ta ett exempel. Man kan för bövelen inte "ta självmord". Om man "tar självmord" innebär det att man stjäl självmord. Hur kan man göra det? Antingen "begår" man självmord eller också "tar man livet av sig".
Sedan är bristen på språklig kunskap även skrämmande till och med hos vissa hyresvärdar (kommunala) och jurister. Man talar om att ha en "borgenär". Ja, men det har du ju redan. Borgenär är motsatsen till gäldenär och betyder "betalningsmottagare". Om du då lånar pengar är du gäldenär och banken borgenär. Ordet som eftersökes torde vara "borgensman".
Och så alla dessa "typer" som springer runt och säger typ i var och varannan mening. Okej, ibland kan det ersätta andra ord, även om jag själv inte använder termen. Men som utfyllnadsord betraktat är det oerhört ineffektivt. "Jag är TYP hemma." Så säger en del vid frukostbordet i telefon. Vadå typ hemma? Antingen är man väl hemma eller också är man inte hemma? Hur svårt kan det vara?
Sedan stör det visserligen mig att det finns språkpoliser som går in på obetydliga detaljer. Som frågan om det heter svenskalärare eller svensklärare. Benar man ut begreppen så skulle svenskalärare bara kunna betyda vad man avser, nämligen att ämnet är "svenska" och personen är "lärare". Svensklärare däremot kan metyda att personen är "svensk" och "lärare" om begreppet särskrives. Det kan också betyda att personen lär ut svenska. Enligt akademin så är båda termerna korrekta, sluta bråka nu.
Sedan finns det mer viktiga frågor, till exempel hur man uttalar "kex". Jag går på linjen att det uttalas som "kaviar" medan en del vill säga det på samma sätt som "kedja". Å andra sidan kan man uttala "kilo" både med k och med tji-ljud. Kanske är det samma sak med kexen.
Jag orkar inte ens ta upp särskrivningen nu, det får vänta tills dess att jag finner inspiration. Avslutar dagens gnäll med ett citat av någon som tydligen vill vara anonym:
Med tanke på vad vårt språk utsätts för dagligen, måste man väl i alla fall beteckna det som seglivat
För att ta ett exempel. Man kan för bövelen inte "ta självmord". Om man "tar självmord" innebär det att man stjäl självmord. Hur kan man göra det? Antingen "begår" man självmord eller också "tar man livet av sig".
Sedan är bristen på språklig kunskap även skrämmande till och med hos vissa hyresvärdar (kommunala) och jurister. Man talar om att ha en "borgenär". Ja, men det har du ju redan. Borgenär är motsatsen till gäldenär och betyder "betalningsmottagare". Om du då lånar pengar är du gäldenär och banken borgenär. Ordet som eftersökes torde vara "borgensman".
Och så alla dessa "typer" som springer runt och säger typ i var och varannan mening. Okej, ibland kan det ersätta andra ord, även om jag själv inte använder termen. Men som utfyllnadsord betraktat är det oerhört ineffektivt. "Jag är TYP hemma." Så säger en del vid frukostbordet i telefon. Vadå typ hemma? Antingen är man väl hemma eller också är man inte hemma? Hur svårt kan det vara?
Sedan stör det visserligen mig att det finns språkpoliser som går in på obetydliga detaljer. Som frågan om det heter svenskalärare eller svensklärare. Benar man ut begreppen så skulle svenskalärare bara kunna betyda vad man avser, nämligen att ämnet är "svenska" och personen är "lärare". Svensklärare däremot kan metyda att personen är "svensk" och "lärare" om begreppet särskrives. Det kan också betyda att personen lär ut svenska. Enligt akademin så är båda termerna korrekta, sluta bråka nu.
Sedan finns det mer viktiga frågor, till exempel hur man uttalar "kex". Jag går på linjen att det uttalas som "kaviar" medan en del vill säga det på samma sätt som "kedja". Å andra sidan kan man uttala "kilo" både med k och med tji-ljud. Kanske är det samma sak med kexen.
Jag orkar inte ens ta upp särskrivningen nu, det får vänta tills dess att jag finner inspiration. Avslutar dagens gnäll med ett citat av någon som tydligen vill vara anonym:
Med tanke på vad vårt språk utsätts för dagligen, måste man väl i alla fall beteckna det som seglivat
Carema-gänget är INTE entreprenörer
Jag blir faktiskt arg när det påstås att personerna bakom Carema skulle vara entreprenörer eller företagare. Så är naturligtvis inte fallet. Vem kallade bilhandlare som "Ärlige Loffe" och "Hedelige Harry" för entreprenörer? Vem tyckte RH-garanti (Runt-Hötnet-Garanti) för ett "fördjävligt fenomen skapat av den onda kapitalismen"? Ingen.
Och det kanske man kan kalla Carema-folket. Klippare, finansvalpar eller hästhandlare. Jag har ingenting emot kreativitet, men när kreativiteten går ut på att plåga äldre för att krama ur pengar till Cayman är alla gränser passerade för längesedan.
Jag gjorde förresten en kalkyl på det där för en tid sedan. Man kan driva ett vårdhem med betydligt bättre villkor än Carema har, med höga löner åt personalen och i bra lokaler utan att gå med förlust. Jag fick det till 238 000 kronor i vinst jag. Och då hade redan styrelsen fått betalt. 30 000 per månad i arvode, ett par tusenlappar mer än vad jag gav vårdbiträderna. Inga bonusar, inga skattesmitningar, inga plågår för alla äldra och ändå vinst. Som kan beskattas i Sverige och sedan användas att ge boendets så kallade "brukare" (med detta menar jag hemmets boende) ännu bättre villkor.
Jag vet inte om jag är representativ för alla landets entreprenörer, men jag har aldrig varit intresserad av att tjäna 100 miljoner snabbt. Vad skulle jag hitta på då? Herregud, jag är arbetsnarkoman och skulle antagligen självdö efter två dagar. Att leva på företagandet är en förutsättning, lite guldkant på vardagen trevligt, men därutöver? Nej, då lägger jag hellre pengarna på att dra igång ytterligare ett projekt.
Jag älskar mitt jobb, även om jag stundtals har tuffa perioder och drömmer om ett "hederligt" jobb, och det är det som är primära anledningen till att jag driver bolag. Sedan kommer pengarna. Men jag skulle aldrig hålla på om jag inte tyckte om det. Så alla riskkapitalister som är ute efter snabba pengar kanske bör byta bransch? Gör något ni tycker om, det renar själen!
Undertecknat
Richard Andréasson
Frivillig golfare och entreprenör
Och det kanske man kan kalla Carema-folket. Klippare, finansvalpar eller hästhandlare. Jag har ingenting emot kreativitet, men när kreativiteten går ut på att plåga äldre för att krama ur pengar till Cayman är alla gränser passerade för längesedan.
Jag gjorde förresten en kalkyl på det där för en tid sedan. Man kan driva ett vårdhem med betydligt bättre villkor än Carema har, med höga löner åt personalen och i bra lokaler utan att gå med förlust. Jag fick det till 238 000 kronor i vinst jag. Och då hade redan styrelsen fått betalt. 30 000 per månad i arvode, ett par tusenlappar mer än vad jag gav vårdbiträderna. Inga bonusar, inga skattesmitningar, inga plågår för alla äldra och ändå vinst. Som kan beskattas i Sverige och sedan användas att ge boendets så kallade "brukare" (med detta menar jag hemmets boende) ännu bättre villkor.
Jag vet inte om jag är representativ för alla landets entreprenörer, men jag har aldrig varit intresserad av att tjäna 100 miljoner snabbt. Vad skulle jag hitta på då? Herregud, jag är arbetsnarkoman och skulle antagligen självdö efter två dagar. Att leva på företagandet är en förutsättning, lite guldkant på vardagen trevligt, men därutöver? Nej, då lägger jag hellre pengarna på att dra igång ytterligare ett projekt.
Jag älskar mitt jobb, även om jag stundtals har tuffa perioder och drömmer om ett "hederligt" jobb, och det är det som är primära anledningen till att jag driver bolag. Sedan kommer pengarna. Men jag skulle aldrig hålla på om jag inte tyckte om det. Så alla riskkapitalister som är ute efter snabba pengar kanske bör byta bransch? Gör något ni tycker om, det renar själen!
Undertecknat
Richard Andréasson
Frivillig golfare och entreprenör
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)