torsdag 16 maj 2013

Den som väntar på något gott...

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/dags-infora-jamstalldhetskatt_8176516.svd

Nu är man igång igen. Jämställdhetsskatt. Jaha. Men vad händer med alla män som tjänar mindre än sina kvinnliga kollegor då? För det förekommer faktiskt det också. Skall dessa män ändå ha högre skatt?

Dåligt genomtänkt förslag, kort och gott. "Ingenting händer" säger tjänstemannen uppgivet. Låt mig få såga isär ditt resonemang.

Före 1921 fanns inte allmän kvinnlig rösträtt i Sverige. Det är inte ens 100 år sedan. Den första motionen om kvinnlig rösträtt inkom dock redan 1884 till andra kammaren. Det tog alltså 37 år att införa allmän kvinnlig rösträtt i Sverige.

På 1950-talet, det vill säga enbart cirka 60 år sedan, var fortfarande en stor del av kvinnorna hemmafruar och vi hade en skattelagstiftning som gynnade detta system.

En gång deltog jag vid ett seminarium som behandlade jämställdhet. Ledaren var en feministisk kvinna som öste skåpa efter skåpa med ovett över oss män för att vi var onda, kvinnofientliga och allmänt onda. Som exempel tog hon upp det faktum att en klar majoritet av alla professorer var män. Jag frågade lite försiktigt vad medelåldern på dessa var och vi kom snart fram till att en merpart av våra dåvarande professorer var födda före 1950. I en annan tid, i ett annat liv. När samhällsklimatet var annorlunda, deras mor var hemmafru och kvinnor fortfarande inte var jämställda. Därefter har mycket vatten runnit under broarna. Idag vet vi att det är fler kvinnor än män som slår sig in på den akademiska banan. Kvinnorna har också, rent statistiskt, högre betyg än männen. Jag ställde frågan på seminariet om inte ledaren trodde att allteftersom professorerna pensioneras eller avlider så kommer en hel del av dessa ersättas av just kvinnor, då allt fler kvinnor gör akademisk karriär. Svaret blev ett något undvikande "ja". Därefter följde ett "men" och sedan en utläggning om varför vi naturligtvis inte kunde vänta på det.

Kort sagt, jag tror problemet i löneskillnader kommer rätta till sig själv om vi kommer åt attityderna i samhället. Det gör vi varken via skatt eller kvotering eller förmynderi. Det gör vi genom psykologi.

Gällande kvotering så blir jag irriterad på begreppet. Nu vill både M, V och MP ha lag om kvotering till bolagsstyrelserna. Kvotering betyder att man "bortser från formell kompetens och premierar en grupp som är underrepresenterad på grund av kön, religion, könsöverskridande identitet, sexuell läggning eller etnicitet". M, V och MP som debatterar om saken anser alltså att kvinnor är underlägsna alla kompetenta män och måste särbehandlas för att få styrelseplats. Det tycker inte jag låter speciellt jämställt. När man kvoterade män till veterinärlinjen blev det också ett fruktansvärt liv i debatten, det var oacceptabelt, trots att män bevisligen är en bristvara i det yrket.

Jag säger såhär: Kvinnor kan! Därför behöver vi inte kvotering. Kvinnor är lika kompetenta, eller kompetentare, än män och därmed behöver vi inte kvotering, vi behöver återigen en attitydförändring. Som redan har börjat. Jag har träffat mängder av skickliga kvinnor med styrelseposter eller höga chefstjänster. Och det kommer fler. Dessutom väljs styrelsen av aktieägarna. Hur skulle det se ut egentligen om man i en demokrati lade sig i hur man får rösta i bolagen? Det blir ju diktatur.

Det var allt för den här gången. Vill återigen understryka att min uppfattning är att kvinnor kan och kvinnor har precis samma värde som män. Eller som feministerna skulle säga:
"Alla män är svin och kvinnorna är lika mycket värda som männen!"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar